46 år och snart dags för operation
Hej alla skolioskämpar!
Jag är 46 år och ska enligt op.koordinatorn på Uppsala Akademiska få en tid för operation i maj-juni. Jag blev lovad op-tid i höstas men blivit uppskjutet i tid.
Mina kurvor är stora nu och fortsätter att öka, har ett S på ca 70 & 50 grader. Samt en del andra effekter av dessa. Håller tummarna för att op blir så tidigt som möjligt då jag är rädd att "missa" hela sommaren….
Jag har en aktiv fritid och är inte speciellt begränsad av min skolios men behöver åtgärdas för att inte bli sämre. Tränar styrka 3-4 ggr/veckan arbetar heltid mm.
Jag har ganska många frågor men hittar inte så mycket svar, vi är inte jättemånga i denna ålder som skriver om detta?
Ni som opererat er, hur länge är man sjukskriven?
Hur länge är man oförmögen att leva lite liknande innan? Jag förstår att det blir ett före och efter tänk.
Vad behöver man mest hjälp med hemma efter op?
När kan man köra bil igen?
Ärret blir stort, ersätts det på något vis av ens försäkring?
Hoppas någon här inne kan bidra med lite svar eller erfarenhet kring detta.
Vänligen Sophie
#0 Hur har det gått för dig?
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#1: Hej!
Jag har nu gjort min operation, 22/5 på Uppsala Akademiska av kirurg Nikos.
Operationen var lyckad och kunde tom bli bättre än Nikos trodde. Vilka kurvor som återstår vet jag inte men det ser så rakt ut! Det blev totalt 12 kotor- Th4- L3.
Jag åkte hem 25/5 med en hel del mediciner och med rullator som stöd i gång utomhus, för balans och uthållighet, väldigt skönt.
Allt gick som förväntat, men smärtorna på nätterna och svårigheter att vända mig och att hitta en skön sovställning var tufft. Men för varje dag och natt blev det succesivt bättre.
Däremot fasades morfinet ut alldeles för tidigt i min läkningsprocess och jag fick ett bakslag dag 10-11 där jag trodde att allt var kört,fel och aldrig skulle bli bättre.
Imorgon är det 3 veckor sedan och jag tar alvedon hela dygnet samt en långtidsverkande tablett till natten men den ska jag prova ta bort om någon dag.
Jag promenerar 3-4 gånger varje dag utomhus, ca 4000-5000 steg.
Såret var helt läkt efter 2 veckor och stygnen hade löst upp. Nu endast en kirurg tejp som skydd mot sol och extra omsorg.
Jag vilar och sover lite på dagarna när kroppen säger till.
Sjukskriven 3 månader så hela sommaren.
Jag är hittils mycket nöjd med operationen, vården på sjukhuset och alla efterkontakter jag haft!
- Redigerat 2024-06-11 08:29 av Sophiebaravara
#2 Det låter bra och positivt att det känns bättre och att du fått bra vård och bemötande!
Fortsätt lycka till med allt!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#2: Hej Sophiebaravara! Jag opererades den 5/6 på SU i Göteborg, så jag ligger någon månad efter dig i konvalescens. Min operation är över 13 kotor och gjordes som en uträtning av stora delar av min S-formade skolios. Jag äter nu i princip ingen medicin längre, förutom någon Paraflex då och då.
Jag undrar om du också upplever mycket muskelkramper ifrån din rygg när du är uppe och rör dig, eller sitter? Jag har ordentligt mycket kramper vissa dagar. Då blir det nästan svårt att vara uppe längre stunder alls.
Jag undrar även om du har mycket ljud ifrån din hårdvara? Min rygg kan ibland låta som en riktig slagverks-ensemble ;) För det mesta gör det inte ont när det låter, men ibland så ökar kramperna.
Du skriver även att du fått mycket bra hjälp nu efter operationen. Har du även fått bra råd kring träning? Jag saknar riktigt bra information om när det är ok att börja träna rehab och hur man då bäst tränar. Något bra du fått som du vill dela med dig av? Vore väldigt tacksam i så fall :)
#4:
Hej!
13 kotor är en hel del och en fler än på mig, vilka kotor gäller det för dig?
Angående kramper, nej det är inget jag har haft eller har nu. I början (första 6 veckorna kanske) blev jag dock trött i ryggen och behövde lägga mig ibland på dagarna. Idag 11 veckor efter operationen skulle jag säga att jag är mer eller mindre helt smärtfri i det vardagliga. Inte behövt någon smärtlindrigt på 2 veckor alls. Igår bakade jag bullar och fick ont av att kavla degen men känns som träningsvärk idag.
Jag tränar efter programmet jag fick på sjukhuset av fysioterapeuten och ett program jag fått av en annan skoliospatient, om 2,5 vecka ska jag träffa en f.t på gymmet jag går på och börja lite lätt med träning igen. Så jag har inga direkta råd, utan kör på det du fått från sjukhuset eller kontakta en fysiot så det blir rätt för dig. Men min bästa och skönaste övning är armhävning mot vägg, då släpper ev spänningar och ryggen vaknar.
Jag promenerar ca 8-10000 steg om dagen och tycker att kroppen är mer eller mindre återställd i den bemärkelsen. Är inte flåsig längre och kan hålla ett bra tempo.
Jag är väldigt noga med att inte lyfta,bära,vrida eller ta i med kroppen (ryggen framförallt) ska på återbeök 26/8 och få veta hur allt läkt ihop och där har jag en lite oro…
Jag har nämligen ljud från ryggen, knak och knäppningar men ingen smärta och inte på det sätt du beskriver. Kanske helt normalt men kan även vara att någon skruv inte fäst in ordentligt och vad görs då? Tycker du ska ringa sjukhuset och påtala oljudet du har i ryggen.
Ska bli spännande att få veta de nya kurvorna, hade ju typ 81 & 57 grader innan op eller tom mer då det var 9 månader gamla röntgenbilder som angav dessa kurvor.
Hur stora kurvor hade du?
Vad är din historia med skolios?
Hur gammal är du tex, berätta så mycket du vill.
#5: Hej! Tack för ditt väldigt informativa och intressanta svar!
Om jag börjar med min skolios-bakgrund så hade jag två böjar, en thoracal på ca 53 grader och en lumbal på ca 58 grader. Min ryggrad var också mycket roterad vilket gav mig ett starkt roterat bäcken och vriden bröstkorg med en hyfsat stor puckel och kraftigt utstående skulderblad på höger sida. Jag är nu 51 år och fick de första tecknen på skolios när jag var 13 år. Jag har också tränat mycket innan operationen. Tränat hela livet. På slutet styrketräning (enligt fysioterapeut) 2ggr/vecka samt tränat kondition främst med promenader samt jogging i backar (ibland cykel). Kan tillägga att jag har hypermobilitetssyndrom och har därför alltid behövt träna för att stabilisera mina mobila leder.
Hade väldigt mycket smärtor på slutet innan operationen. Smärtorna var främst från min vänstra sida av bäckenet (upphakning, igångsättningssmärta och värk) samt nervpåverkan (ishias) i vänster ben. Dessutom hade jag smärtor från det utåt-roterade skulderbladet (på höger sida) och mycket nackspänningar som ofta gav mig migränanfall. På slutet hade jag ungefär lika mycket smärta oberoende av om jag tränade eller inte. Jag kunde endast jobba högst 50%. Var ofta tvungen att vila flera ggr/dag pga smärta. Åt inte smärtlindrande då dessa inte hjälpte utan bara gav mig diverse biverkningar.
Nu har de alltså gjort en uträtning av ryggen från kota Th4 till och med kota L5, den 5/6 i år. Uträtningen gick mycket bra så kurvorna är nästan raka. Jag blev 3 cm längre :) Men min kropp har inte hängt med ännu. Mitt bäcken är fortfarande vridet och tippat vilket ger mig svårigheter att gå. Det känns som om mitt vänstra ben är mycket kortare. Rent siffermässig är det 0,7cm kortare - men det känns som mycket mer när jag går. Själva ryggen lutar något åt vänster och min överkropp lutar åt vänster och har gjort sedan operationen. Jag har frågat läkarna direkt efter operationen om jag skall se ut såhär. Frågat om något skall justeras ytterligare men de bara skakade på huvudet. Sa inget mer. Min tanke är att jag får vänta tills återbesöket, vilket borde bli i september. Troligen behöver kroppen tid för att 'rotera tillbaka'. Har man gått med relativt stor rotation av kroppen i 30 år så tar det nog tid. Jag är ju fuserad i alla ländkotor ner till bäckenet och jag förmodar att detta ökar på svårigheterna att röra sig. Jag kan ju ex inte alls böja ryggen längre utan måste böja i höft och knän.
Jag är verkligen imponerad över din återhämtning! Själv klarar jag inte av att gå längre än 3km (drygt 4000 steg) och då långsamt med rollator. Jag behöver rollatorn då jag plötsligt kan få ont i bäcken eller rygg och behöver då sätta mig ner. Haltar rätt mycket pga det jag skrev ovan. Har funderat på att börja gå till gymmet och sitta på motionscykeln snart. Kanske skulle gå bra :) Sista dagarna har de kramper jag frågat dig om minskat lite. Kanske är det en slags trötthet i muskulaturen. När ryggen blir starkare så minskar de. Jag skall träffa min fysio nästa vecka och då diskutera med henne om hur jag skulle kunna träna, men jag kommer vara mycket försiktig med all form av styrketräning och liknande tills jag vet mer om hur allt läkt fast. Tränar endast ett 'light-program' som jag fick av fysioterapeuterna på sjukhuset, det programmet var anpassat till patienter som genomgår ländryggs-fusion.
Jag läste lite om detta med oljud från hårdvara i ryggen på denna sida: https://sinicropispine.com/can-spinal-hardware-make-noise/
När jag läste detta kände jag mig lite tryggare, men jag tänker definitivt ta upp frågan med läkaren.
Fortsatt lycka till med din rehab!! :)
#6:
Oj vilken rygghistorik, alla är vi olika från början och har olika tid att läka in i våra nya stela ryggar.
Hoppas verkligen att du slipper mycket av det du beskrivit ovan, efter en tid.
I början efter operationen kände jag mig felmonterad och väldigt sned ihopsatt (överkropp-underkropp) framifrån sett, midjan var liksom förskjuten i sidled medans ryggen sett bakifrån var väldigt mycket rakare. Nu är midjan bättre men helt klart inte som på andra, och det kommer väl dröja innan allt är som det ska. Och med lite tyngre styrketräning så småningom kommer musklerna hjälpa till tänker jag. Och blir det inte annorlunda med tiden så är jag nöjd med utfallet ändå. Det är ju ingen kosmetisk operation i huvudsyfte precis ; )
Bilden visar 6 veckor efter operation samt veckan innan operationen.
#7: Tack! Så värdefullt att få bolla lite funderingar och erfarenheter! ’Felmonterad’…vad bra uttryckt! 👍 Precis så kände jag mig också och känner mig delvis ännu, men som du så klokt påpekar så får man nog låta tiden jobba på detta. Tid och träning!
Ser på dina bilder att det verkar som om du haft din stora böj i bröstryggen. För mig var det ju tvärt om och detta utgör ju säkert en del av skillnaden i våra konvalescenssymtom.
Nu är jag nyfiken på vad du kommer att få reda på vid ditt återbesök. Du får gärna återkoppla efter det, om du vill så klart!!
Återbesöket är gjort och beskeden jag fick var mestadels positiva.
Jag har läkt bra inuti, ärret ser fint ut och jag fick inga direkta restriktioner förrutom tunga lyft då.
Men jag har antagit en större lutning åt ena sidan än tidigare, vilket jag ska träna på att luta åt andra hållet. Ska även träffa fysioterapeuten och få hjälp av henne iom detta. Han upptäckte även 1 cm benlängdsskillnad, något jag ej blivit uppmärksammad på eller känt av. Inget ovanligt eller att ta så allvarligt på enligt kirurgen.
Jag är tillbaks på jobbet sedan fyra veckor, och har trappat upp och sista veckan gjorde jag 100% , inga problem med det heller.
Är på gymmet och tränar 3-4 gånger i veckan, lätt styrka med mest rörelser i maskiner så musklerna ska få tränas sakta i sina nya längre muskelbanor och 20-30 minuter på bandet i ganska snabbt promenadtempo.
Sällan ont och endast lite retning i muskeln under ena skulderbladet.
Slutbesiktning maj-25 och hoppas då att min lutning blivit mindre,
Hur mår du Angelica73?
#9: Låter ju toppen med din rygg Sophie! Du är en riktig kämpe!! Glad för din skull! :)
Jag var också på återbesök nyss hos läkare/kirurg Vojtech Capek på SU och rent ortopediskt såg allt fint ut. Hårdvaran sitter där den ska. Läkaren kunde dock konstatera det jag själv sett länge att min överkropp lutar åt vänster samt är lite vriden åt vänster. Han var väl medveten om detta även under operationen, men om de skulle ha åtgärdat detta så hade ingreppet blivit betydligt större med huggande i kotor och till och med ev borttagande av någon kota. Då jag tycker att bäckenet långsamt har blivit lite rakare mot i början så hoppas jag innerligt att även överkroppen 'följer med' i utvecklingen. Tyvärr så har den vridna kroppen och låsta skulderblad inneburit att jag nu har skador i båda mina axlar, men främst vänster, impingement. Kan nästan inte lyfta min vänstra arm pga smärta. Har fortfarande svårt att vända mig i sängen samt att klä på mig.
Läkaren så även en annan sak som jag själv ifrågasatt före min operation och det är den kraftiga överbelastning som jag haft länge i min bäckenrygg. Bäckenryggs-muskulaturen är konstant spänd, vilket ger nästan kroniska smärtor. Dessutom är kota S1 ansträngd så varken läkaren eller jag vet om den kommer hålla. Det får framtiden utvisa. Om inte så måste de fixera ner i bäckenet.
Jag kan röra mig längre och längre sträckor med promenader nu, fortfarande med rollator, men något gym är inte aktuellt för min del. Tränar lättare sjukgymnastikövningar hemma. I nuläget är en av mina största svårigheter att göra sådant som att ställa mig på alla fyra på golvet. Tack vare att alla ländkotor är stela så blir all framåtböjning mycket svår. Rent rörelsemässigt så blir det nästan som om man hade fixerat även bäckenbenet. Jag kan bara böja i höften. Tyvärr är jag långt ifrån smärtfri. Har mycket kramper i ryggen samt huggande och svidande smärtor vid rörelse. Kan känna att det 'saknas' muskler djupt inne i kroppen. Ibland krampar ryggen så mycket att det är svårt att dra djupa andetag.
I nuläget känns det som att jag har långt kvar till att kunna jobba alls och tyvärr kan jag väl avslöja att detta även bidragit till att jag blivit deprimerad. Känns tungt helt enkelt. Försöker ändå aktivera mig så mycket jag kan genom promenader, träning och att återuppta mitt sjungande i kör. Jag hoppas att detta skall leda mig framåt.
#10: Oj. Vilken utmaning du har fått, jag förstår att ditt mående påverkas en hel del. Håller alla tummar för att du ska bli mer smärtfri och hitta en nivå av rörelser som fungerar i vardagen.
Du gör helt rätt som försöker göra sånt du mår bra av och ger lite glädje i livet.
Vet inte riktigt vad jag kan skriva för att peppa dig men du är välkommen att höra av dig med frågor eller funderingar även i fortsättningen.
#11: Tack för omtanken Sophie :)
#0: Hej jag känner igen mig så mycket i dina frågor. Jag är 48 år och har haft skolios sedan tonåren, då tyckte läkaren inte det var tillräckligt för att göra något. Låg på 23-25 grader. För att göra en lång historia kort så står jag nu i kö för operation. Väntat snart 3 månader. Fick en chock då jag var på Sahlgrenska och han så att jag hade 75 grader. Jag visste att det var illa då jag dom senaste åren bara fått mer och mer besvär. Jag undrar om du kan hjälpa mig att svara på några av dom frågorna som du själv hade med förutsättningarna att du nu gjort operation? Känner mig rätt vilsen med alla mina frågor. Mvh
#13: Hej Karin111
Jag förstår att du har många frågor och funderingar!
Läs alla svaren i denna tråd så ser du mina uppdateringar jag gjort tidigare.
Jag svarar gärna på frågor men tror du får svar på lite iaf om du kollar?
Vänligen Sophie
och idag är det exakt 1 år sedan min operation och jag mår så bra!!
Vi kan hålla kontakten!