Alltså, jag har läst såå mycket här om folk som opererat sig för skolios och bland annat inte fått tillräckligt med smärtlindring, måste åka hem tidigare från sjukan än dom egentligen borde, blivit deprimerade av morfinet m.m. Och jag blir SÅ ledsen! Samtidigt som jag förstår.
Jag fick säga till och gråta och skrika på sjukhuset för att få snabbverkade morfin, och långverkade morfin oftare än "vanligt" för att jag hade så jäkla ont att det kändes som nån hade tänt eld på ryggraden och dansat tango. Sen efter det förstod dom att jag hade faktiskt riktigt ont, vadå jag hade ju bara stelopererat 11 kotor. (vadfasiken tror dom själv)
Fick varken sjukintyg eller utrappningschema på alla dom 100 medicinerna jag fick, när jag blev utskriven. Jag visste inte att morfinet och gabapentinet och allt vad jag haft, att det är beroendeframkallande och att man får abstinetsbesvär (lika med 1000 i smärta) om man slutar för fort. Då jag inte fick nåt uttrappningsschema så trappade jag ner på egenhand lite lätt (trodde jag), blev tvungen för mina morfintabletter höll på ta slut. Men fick sån smärta att jag trodde jag skulle dö igen.
Ringde till direktnummret (som man inte fick) och grät och sa att "NU skriver ni ut mer j*vla tabletter på engång och så vill jag ha både ett muntligt och skriftligt uttrappningsschema på posten". Och det gick ju bra.
Men sen skulle jag ju sluta med gabapentinet också, vilket jag fortfarande inte hade nåt uttrappningschema på, så då började hela karusellen om igen.
Det gör mig så jäkla ledsen att läsa att detta inte alls verkar vara nåt ovanligt, och att informera er som SKA genomgå en sådan här operation att ha det i baktanke om ni inte får med information hem, får för lite smärtlindring eller vad som helst. STÅ på er på en gång så dom förstår att det faktiskt är allvar, ibland verkar dom i sjukvården ju inte göra det!
Kram :)
