Annons:
Etikettskoliosoperation
Läst 5657 ggr
Kristina_N
9/9/14, 7:46 PM

Skoliosoperation

Om ett par månader så är det dags för min son att gå igenom skoliosoperation. Vi ska göra den på MAS. Jag har läst en hel del inne på detta forumet om det och är tacksam för all information som finns att få. Som förälder är jag orolig för att han ska få problem efter operationen, till skillnad mot nu när allting är bra, och det finns ju självklart inga garantier för någonting annat än att statistiken säger att det går bra för dom flesta som går igenom denna operationen.

Vi har ju inget val. Som färdigväxt kommer han att ha runt 70 grader, och nu har jag han två kurvor som är över 50 grader, så det är ju operation som gäller.

Många av er härinne har det gått väldigt bra för, och jag hoppas verkligen att det gör det för min son också…

Annons:
nattisgrattis
9/10/14, 8:23 AM
#1

Hej Kristina,

Min 15-åriga dotter ska också inom kort opereras, men på Akademiska.Jag har samma funderingar som du.  Jag läser mycket bloggar om skolios, men de enda jag hittat är ungdomar som själva gått igenom detta, vilket är jättebra att få läsa ur deras synvinkel. Men, det vore skönt att även få läsa lite mer om hur det är för oss vuxna som står bredvid. Frågorna börjar bli många nu när det närmar sig.

Kristina_N
9/10/14, 12:33 PM
#2

Hej nattisgrattis! Tack för ditt svar! Kan vi inte stötta varandra? Våra barn ska ju inom kort opereras båda två… Är det ok om jag skickar meddelande till dej?

[Thiah]
9/21/14, 3:05 PM
#3

Som förälder gäller det att stötta och lyssna. Att vara lugn utanpå fast det känns som kaos inuti. Som barn så tar man lugn av föräldrarna. Det blev många tårar både för min mamma och för mig när jag opererades som 13 åring men jag såg bara ett fåtal av mammas. Jag vet att mamma knappt sov under sjukhusvistelsen och att hon tyckte jag tog mycket morfin men det tyckte inte läkarna. Sen fick min mamma dra stora lasset hemma. Hon släpade kassar samtidigt som jag lutade mig på henne när jag inte orkade gå ordentligt.

[lchfnovis]
11/4/14, 10:22 AM
#4

Vi ska till Akademiska nästa torsdag, jag är SÅ nervös. Min son har en kurva på 60grader..ungefär 2-3 veckor efter det kommer operationen att ske.
Sonen har börjat få lite ont i ryggen, men annars så känner han inte av nånting så jag är jätteorolig att det ska bli konsekvenser som är svårhanterliga.
Det kanske är vi som får skriva ur en vuxens synvinkel, för det påverkar ju våra barn.

nattisgrattis
11/11/14, 2:17 AM
#5

Kristina_N! Hej! Glömde helt bort att jag skrivit här, sen jag fann en sida på Facebook, där man får många svar. Men självklart skriv till mig! Vi har fått tid för op. Jag vet inte hur man tar kontakt här, men skriv till min mail om du vill och läser det här. a-s.t@hotmail.com Kramiz

Kristina_N
1/3/15, 5:05 PM
#6

Nu har jag fått operationstid till sonen - det blir den 2 februari… Hur har det gått för er andra som är nyopererade. Några föräldrar som läser detta som nyligen gått igenom det jag ska?

Annons:
[lchfnovis]
1/26/15, 10:52 AM
#7

Min son ska opereras den 11/2.. så jag går igenom det strax efter dig, jag är inte SÅ nervös för operationen för mig är frågan större.. vad händer sen, hur kommer det gå med skolan, med rehabilitering.

Kristina_N
1/29/15, 8:28 AM
#8

Hej Ichfnovis! Min sons operation är framflyttad till 23 februari, så eran operation blir före våran ändå. Hade varit intressant att följa dej hur det går…

[lchfnovis]
2/24/15, 1:30 PM
#9

Det har gått jättebra! i det stora hela, visst har han haft ont och katatern strulade men överlag så är vi jättenöjda. Vi fick fantastisk hjälp på Akademiska och några ur personalen var grymma guldkorn. nu har vi kommit hem och har fått all hjälp vi behöver i form av hjälpmedel. jag önskar er lycka till och hoppas att det går bra! De första 3-4:a dygnen är supertuffa, men när det vänder och det gör det så ser man skillnad direkt. barnen mår så mycket bättre.

Kristina_N
3/5/15, 8:58 AM
#10

Håller med Ichfnovis… Nu är vi också hemkomna efter sonens operation. Första veckan på sjukhuset är oerhört jobbig, men när det vänder så vänder det snabbt. Dom är oerhört duktiga på MAS och vi är glada för att han gjorde operationen där.

malla_81
3/21/15, 4:50 PM
#11

Ni som precis gått igenom detta, berätta mer min son ska opereras i Linköping den 11 maj

Anna
3/25/15, 12:46 PM
#12

#11 Jag opererades i Linköping i mars 2012, det gick bra och de var jätteduktiga där!

Anna, värd på Hästfoto och Webbutveckling

annaattlid.se

novis23
3/31/15, 12:43 PM
#13

malla_81

jag som förälder var supernervös inför min sons operation, jag tänkte. herreguud tänk om han blir lam, eller får ont tänk om han inte kommer kunna gå eller sitta, hur lång tid tar det innan han sitter säg 2 timmar.

jag var inte tillräckligt förberedd, för jag visste inte vilka frågor jag skulle ställa.

De första dygnena efter operationen,  var inte roligt. Min son reagerade på morfinet och gick ner väldigt i andningen..så han fick ha andningslarm. är han fick ont och fick en ökad dos mot smärta så fick jag sitta och hålla koll så att han inte slutade andas.. otroligt jobbigt. Det första fyra nätterna sov jag typ inget.

Första natten iofs för att vi var lite nervösa. vi låg och pratade hade det ganska mysigt.

Sen andra natten sov jag på uppvaket. Sonen låg på stora uppvaket inte bland barn, det är ganska rörigt där. Men personalen, helt suveräna.! Då kollades han var 15 minut.. ja inte mycket sömn även om jag fick öronproppar.

Tredje natten då fick han problem med katetern.. den slutade funka.. så "vår" nattsköterska smet iväg och hämtade en sköterska på urologen som fick igång det.. 1,4liter urin i blåsan..inte konstigt att sonen hade ont. Han fick feber och antibiotioka direkt.

Fjärde natten, ja men då körde vi lite extra med andningslarmet ;)
Då tänkte jag..jösses vad har vi gjort, jag kommer aldrig få tillbaka min unge.
och jag är så glad att jag hade fel. För sen bara vände det, han fick tillbaka rörligheten, han hade inte så ont, sjukgymnasten var underbar.

De sista dagarna så var läkarna väldigt förvånade över HUR rörlig sonen är, han var uppe och gick, det tog lite tid och få igång magen.. men jag sprang ner på stan och köpte all skitmat som han var sugen på, pizza och hamburgare.

Första måltiden var en tredjedels lyxmilkshake och några pommes,  efter några dagar av dåligt ätande så fick sonen välja kost från en speciallista som dom bra tar fram till riktigt petiga och kräsna. Den maten kunde han äta.

Han gick ner 13kg på 10dagar. Så läkarna sa ingenting när jag kom med ett Maxmål, utan det var mera..få i han näring, just nu är allt bra.

När vi kom hem på torsdagen, så hade arbetsterapeuten varit hemma med en höj o sänkbar säng, duschhjälpmedel, förhöjd toastol.. vi fick massor av hjälp. Väldigt skönt.

Men resan hem var en mardröm. jag var tvungen att ge han morfin i transporten.. för vårt landsting hade skickat en halvsittande sjuktransport när ungarna ska vara liggande. Det var tur att jag hade det. .sen tog det nästan ett dygn innan han ville resa sig upp.

Och varje dag bestämde vi att vi skulle ta en liten promenad, det gick väldigt bra och vädret var på vår sida. Jag var lite nervös men sonen har överbevisat mig gång på gång att det är inga problem.

4 dagar efter den mardrömsresan så följde sonen med mig till dagis och hämtade vår lilltjej.. ungefär 1km promenad, han fixade det utan problem. när vi kom hem fick han vila lite.

Vi hade ställt en säng i vardagsrummet så att han skulle kunna vara med oss på kvällarna och det var mysigt, han och lilltjejen låg och tittade på tecknat. han var även med oss och tittade på melodiofestivalen, hahaha..det hade jag aldrig fått om han inte varit opererad.. ;)

Efter ca 3-4 veckor från operationsdatumet så är sonen helt utan mediciner, vi har om han behöver. Men han vill inte.

Däremot är hans skola helt puckade, jag har informerat om att han ska opereras, jag ringde när vi fick operationsdatumet, veckan när vi kom hem ringde jag och berättade om hans förutsättningar. Men inte ett skit har hänt, jag är så irriterad och frustrerad.
Skoltaxi..jomentjena det ska tydligen jag som förälder veta att det är jag som skulle fixa, min son går i gymnasiet. I grundskolan är skolan tvingad till att göra vissa saker, så funkar det inte på gymnasiet.

Vi hade möte idag och jag blev minst sagt irriterad, en skolsköterska sitter och säger att hon visste ingenting, ledningsgruppen är inte informerad, till slut frågade jag om hon är nyanställd. vaddå nej säger hon, nej för jag ringde till skolsköterskan och informerade henne i januari.. då visste hon inte vad hon skulle säga.

Ursäkta att det blev långt. Kontentan är att sonen mår jättebra. Han är ute och går, han spelar dator, han leker med lillsyrran han har problem med toaletten.. det behövs handtag som stöd när han reser sig, han  har svårt att böja sig ned, men det lär han sig under tiden.

Om du har frågor, så skriv dom.. ingen fråga är för dum.

Annons:
Emelie11
4/18/15, 9:09 PM
#14

Hej Novis23, va kul att allt nu går bra för din son! Jag opererades också för skolios och träffade er i Uppsala, om du nu kommer ihåg mig. Håller med dig att de första dagarna verkligen var super jobbiga. För mig går allt jätte bra nu, går nu i skolan som vanligt och jag får åka taxi till och från skolan som då kommunen står för. Håller verkligen med dig att personalen i Uppsala var riktiga guldkorn! Va bra att din son fick hjälpmedel för det fick inte jag fast att det verkligen skulle behövts. Har du någon aning hur många grader din sons skolios är nu? /

novis23
4/20/15, 8:40 AM
#15

Hej Emelie, klart jag kommer ihåg dig 🙂
Skönt o höra att allt går bra!

Han ska in på röntgen den 11/5 sen får vi veta hur många grader som är kvar.
Vet du hur många grader din är på?

Emelie11
4/26/15, 11:30 AM
#16

Nej, men har magnetröntgen imorgon så får väl reda på hur det ser ut på återbesöket i Uppsala den 11/5.

Upp till toppen
Annons: