Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 2022 ggr
Bellena
4/6/14, 1:36 PM

6 månader efter operation

Idag för 6 månader sedan lades jag in på sjukhuset. Operationen skedde dagen efter, kl 8.30. Det var äntligen dags. MYCKET nervöst.

De opererade mig i 12 timmar och försökte sedan väcka mig vid två olika tillfällen. Jag såg dem i min dröm men jag kände inget (tyckte bara att det var irriterande att bli väckt). De sövde mig igen då jag tydligen hade ont (sådant ser de på hjärtfrekvens mm).

När jag vaknade vid midnatt var jag på intensiven. Jag var kopplad till syrgas, kateter och hade infarter som jag kunde få medicin genom och som de även använde till blodprov. GLAD för att jag kunde röra armar och ben (Överlevt - check, inte förlamad - check).

I tio dagar låg jag på sjukhus. Morfinet blev min vän. Vi fick tid på oss att vänja oss ifrån varandra under någon månad (nedtrappning) och det gick bra. Jag hade full service hemma av min käre make, jag behövde inte laga mat eller göra något. Jag tog dagliga promenader och gjorde små försiktiga övningar för att träna bäckenbotten.

Med tiden orkade jag mer och mer. Efter 10 veckor åt jag knappt ens Alvedon längre en vanlig dag och jag reste till Kanarieöarna samt åkte bil i flera timmar vid juletid (fast då med smärtstillande).

Efter 14 veckor började jag att jobba 25% och har sedan trappat upp vartefter. Jag trappade också upp med mer och mer sjukgymnastik, dessutom bassängträning två gånger i veckan.

Nu, sex månader efter operationen, jobbar jag heltid, gör sjukgymnastik hemma varje dag förutom en dag då jag bassäng- tränar. 

Sjukgymnastikträningen har varit jätteviktig för mig så det tänker jag fortsätta med. 

Promenader, bassängträning och sjukgymnastik - så får det bli! "Vanlig" träning tänkte jag vänta med tills jag varit på fler kontroller!

Så jag har en ganska bra historia att berätta. Jag har ont ibland, det ska jag inte sticka under stol med, men jag kan hantera det.

Annons:
Lillhoffa
4/8/14, 9:29 AM
#1

Härligt att höra en bra historia! Jag ligger på akademiska nu efter mitt stagbyte efter stagbrottet. Jobbigt men det har gått bra och jag ser det som att "börja om" och ta tid för rehab och uppbyggnad. Kul at du jobbar igen heltid - det gjorde jag också efter 6 månader post op, sen gick staget av (vilket är ganska ovanligt) och nu börjar jag om och ser framåt! Lycka till!

Bellena
4/8/14, 8:10 PM
#2

Hoppas, Lillhoffa, att det går jättebra för dig! Så de bytte ut ditt stag, de tog inte bara ut det alltså?

Ja, jag vet ju inte vad som händer i framtiden, men just nu tycker jag att det verkar gå enligt planerna för mig. Har förstås inte gjort någon ny röntgen ännu så…

Lycka till och sköt om dig!

Lillhoffa
4/9/14, 12:05 AM
#3

Det hade inte läkt ordentligt (inte benläkt i hela området som jag förstått det) därför var stagen tvungna att bytas ut, inte bara tas bort. De bytte båda stagen då det ansågs sannolikt att belastningen på det som var helt ändå varit så stor att det borde bytas ut. Sen satte de dit 2 skruvar till där de var glest och hög belastning. Läkarna är nöjda så jag hoppas verkligen att det ska bli bra den här gången. men hjälp vad sårsmärtan är jobbig den här gången, svider som bara den. Minns inte när sånt går över!? // Anna

CamillaS
4/13/14, 8:26 AM
#4

Vad trevligt med en bra historia som omväxling från inte lika bra historier. Hoppas att det fortsätter att vara bra så inget händer i framtiden. :)

CamillaS
4/13/14, 8:29 AM
#5

#1 Fy vad jobbigt, hur kunde draget gå av, gjorde du nå tunga lyft eller så? Skönt iaf att du fått båda utbytta iaf. Bättre att ta det säkra före det osäkra att byta båda en bara det trasiga. Det gjorde dom rätt i tycker jag.

Upp till toppen
Annons: