Personliga berättelser

Min skolioshistoria - Kanke inte som alla andra

2014-03-17 16:22 #0 av: Jeanettejon

Hej!

Här kommer min historia och jag måste varna känsliga läsare, den är inte så trevlig. :)

När jag gick i lågstadiet fick jag diagnosen skolios. Senare när jag började mellanstadiet fick jag min första korsett. Det var och är fortfarande ett plågsamt minne. Jag kan få panik om något sitter för tight idag. Det tryckte på mina revben så hårt att bomullslinnet man skulle ha under blev som en andra hud. De få gångerna man fick ta av sig korsetten för att duscha kändes det som jag rev av huden. Att inte kunna röra sig och leka som de andra barnen var något som tog mig väldigt hårt också.

Efter 2 års bärande av korsetten insåg läkaren att jag skulle behöva opereras då den inte hjälpte mig något och jag hade blivit markant snedare. Jag fick en operationstid snabbt och vid 12 års ålder opererades jag. Det blev en steloperation och de tog både ben från ett revben och bäckenbenet för att stabilisera upp mig, förutom stagen såklart. :)

Jag minns att det kändes så konstigt att börja gå efter operationen då det var som att man var tvungen att lära sig på nytt. Benmusklerna hade tvinat lite eftersom man legat helt stilla i flera dagar. Det var en lustig känsla. 

Allt verkade i alla fall bra förutom att jag inte kunde äta så mycket. Jag har alltid varit liten i maten men min mamma tyckte att det var konstigt att jag bara tog några tuggor och sen vara mätt. 

Jag blev iallafall hemskickad efter ca en vecka då allt såg bra ut. Samma dag som jag kom hem började jag kräkas massor vilket kan tyckas normalt då alla starka läkemedel börjar gå ur kroppen. Men jag kunde inte sluta kräkas. Jag kräktes varje minut och tillslut fanns det inget mer att kräkas upp förutom galla. För er som aldrig sett eller luktat på galla, det är inte trevligt ;) haha

Det höll på så hela natten tills mina föräldrar ringde till sjukhuset och jag blev hämtad med ambulans. När jag kom in till sjukhuset igen fick jag en slang genom näsan för att jag skulle slippa kräkas ur munnen. Vilken lättnad! Alla ni som opererat er vet hur ONT det gör att anstränga ryggen efter och ja, när man spyr spänns varje muskel i kroppen. Hur som helst, de undersökte mig och började misstänka att det var något fel på mina tarmar. Det visade sig tillslut efter flera olika test och röntgenbilder att när de hade sträckt ut min ryggrad hade en tarm kommit i kläm. Detta hade bara hänt en gång förut så de hade inga speciella anteckningar på det, med andra ord var det väldigt ovanligt. Det är ju 14 år sedan dess så det kanske har hänt igen, är det någon som känner igen detta? De bestämde sig i alla fall för att låta mina tarmar vila så förhoppningsvis skulle de lägga sig till rätta. Detta innebar att jag inte fick äta eller dricka något på mer än en vecka. Jag har för mig att det tillochmed var två veckor. Jag fick självklart dropp så jag skulle överleva :D haha

Tarmarna gick tillbaka som de hade hoppats på och jag kunde så småningom börja äta igen. Dock tillförde detta att jag gick ner många många kilo på en redan väldigt liten kropp, det såg oerhört läskigt ut när jag kollade mig själv i spegeln. Benen stack ut ur huden och fick det att se ut som att jag skulle tyna bort när som helst. Jag fick ätstörningar som satt i ungefär ett år och hade dåligt med energi.

Men nu till det bra. Efter 14 år, som det har gått nu efter min steloperation, mår jag bra. Jag har inte ont eller några speciella problem med ryggen och jag inser hur lyckligt lottad jag är som fått gå igenom denna operation. Utan den hade jag antagligen inte kunnat stå eller gå.

Detta var min lilla historia. Det kommer bli intressant att läsa alla andras. :)

Anmäl
2014-03-18 11:19 #1 av: Juliasundstrom

Tråkigt att höra att du drabbades av så mycket problem efteråt! Starkt av dig att gå igenom allt och ha kommit så långt idag :) Kämpa på!

Medarbetare på Skolios Ifokus.

Anmäl
2014-03-20 21:28 #2 av: Jeanettejon

Tack snälla Julia :)

Anmäl
2014-03-26 19:27 #3 av: Agnez94

Tufft, jag tyckte det gjorde skitont att bara nysa eller hosta efter operationen, för att inte tala om att skratta Gapskrattar, det gjorde jävligt ont! 

Nu i efterhand så är det mest komiskt att man var så handikappad Lipar

Anmäl
2014-04-13 17:01 #4 av: Jeanettejon

Jag var jättesjuk när jag skulle operera mig. Hade tjock hosta och var jätteförkyld så de ville inte operera mig först. Men sen ångrade de sig av någon anledning och gjorde det ändå. Ganska konstigt tycker jag nu i efterhand med tanke på att det gjorde fruktansvärt ont och antagligen försämrade läkningsprocessen ganska mycket. 

Men jag är glad att jag fick op mig i vilket fall :) tänk vad bra man mår i dag trots allt!

Anmäl
2014-04-13 18:28 #5 av: Agnez94

Jo, jag med! Fast har problem med en muskel som ligger precis vid ryggraden vilket jag försöker lösa. Men annars mår jag prima i jämförelse med många andra här inne Skrattar

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.