Hur mycket längre man blir är väldigt olika beroende på hur sned man är och hur mycket man kan räta ut kröken osv. Jag blev 2,5 cm längre iallafall :) Jag opererade mig på Sahlgrenska i Göteborg och hur ont det gör utan smärtstillande är svårt att säga i och med att man alltid har smärtstillande i kroppen under den tiden man ligger på sjukhus :) Du kan läsa mer på min blogg om du vill Http://julhaz.blogg.se :)

okej visst! ;)

Hej  Elin! Jag blev  ca 3 cm längre, opererades i Malmö. 11 kotor blev stelopererade. Smärtan är svårt att beskriva eftersom det är olika för varje person. När jag vaknade från operationen gjorde det inte alls ont eftersom jag hade redan fått smärtstillande. Första 3 -4 dagarna brukar man ha så kallad " morfin-pump" där man får smärtstillande kontinuerligt direkt i blodet via en liten , tunn plaströr . När de plockade bort pumpen på 4 dagen efter op och jag fick tabletter istället kändes det jobbigt eftersom jag hade ont framförallt vid rörelser. Men som jag skrev i första inlägget DET GÅR ÖVER och om  eller när du behöver finns det mediciner som hjälper. Smärtan brukar minska för varje dag. Jag blev själv smärtfri efter ca 3 veckor efter operationen. Just nu har jag kvar en mycket liten dos smärtstillande, ngr dagar till, eftersom jag fick inte sluta med dem tvärt utan man måste trappa ner dem .

Lycka till!

Alexandra

Jag är Pappa till ElinTjej, och jag läser så mycket jag kan om skolios, det är verkligen intressant att ta del av era historier. Jag ser på Elin att hon blir lugnare av att läsa här om skolios.   Tack för allt.

En lugnare pappa.

Hej Elin! :)

Jag opererades på universitets sjukhuset i Umeå och jag blev 6 cm längre, från att ha varit 154 var jag helt plötsligt 160..ganska häftigt! 

Precis som redan nämnt är smärtan individuell och det är omöjligt att svara på innan man varit i den situationen. Jag vet fortfarande inte vad för slags smärtstillande jag fick då jag var den första medverkande i någon smärtstillande-studie som jag glömt namnet på. Men hur som helst får du självfallet det smärtstillande som just du behöver på sjukhuset!

okej då vet jag att man inte får känna så mycket smärta!

Smärta får du räkna med ändå, det är tyvärr oundvikligt. Men jag tror att det kommer gå jättebra, stort lycka till!

Du har redan fått många bra svar. Själv minns jag inte hur många cm längre jag blev efter min första operation, men opererades 2003 så det är ett bra tag sen nu. Har bara svaga minnen kvar från den tiden. Opererades även 2011 men det var en lättare operation för att plocka ut mina stag och skruvar.
Jag vill iaf önska dig ett stort lycka till och hälsa att det kommer att gå bra! Du kommer att ha ont, men som dom andra säger, det går över efter en tid. Kram på dig! 🤗

Jag växte hela 10cm efter min operation. Opererade nästan hela ryggraden, minns inte antal kotor just nu. Jag opererades på Karolinska Universitetsjukhuset första gången och andra gången på Huddinge sjukhus. Kirurgen hette båda gångerna Helena Saraste. 

Jag minns ingen direkt smärta på sjukhuset efter första operationen. Man får bra med mediciner och jag tycker att de flesta sköterskor och läkare strävar efter att ge dem. Har tyvärr dock också mött sådana som tycker att en alvedon hjälper men jag tror inte du behöver oroa dig det minsta för det.

Jag opererades på Akademiska sjukhuset I Uppsala. Det gick bra, läkaren var nöjd. Jag växte runt 4,5 cm först, men sedan sjönk jag en bit vilket är vanligt. Så tror jag blev från 154 cm till 157 cm nu, vilket var en lättnad för jag gillar att vara kort. Jag opererade ländryggen cirka 6-7 kotor. T10-L4 och jag kan röra mina tår när jag böjer mig snabbt.

Utan smärtstillande? Tänkte inte ljuga. Det gör förbannat ont. Detta ska egentligen inte hända, och har inte hört att det hänt för någon annan men berättar ändå. Sjuksköterskorna klantade sig med min medicin när de stängde av smärtstillandet som gick direkt till ryggraden under 4:e dygnet.  De sa till mig att det skulle hålla i 6-8 timmar innan man kände av någon smärta. Och 6 timmar efter dem dragit ut den var det meningen att jag skulle få Citodon. 

Men smärtan kom efter en halvtimme och fick ligga i cirka 6 timmar med inget smärtstillande alls, jag trodde att jag skulle avlida. Grät och bad om smärtstillande men dem sade åt mig att jag var tvungen att vänta för  ’’man kan inte få ont så fort’’ vilket är skitsnack. Sedan när jag väl fick citodonet, funkade det inte bättre än sockerpiller på grund av att amatörsköterskorna låtit smärtan stigit för högt. Så när han som opererat mig kom in på morgonen och såg hur jag led, blev han förbannad och jag fick morfin in PVK:n i handen under hela dygnet igen. Sedan fick jag även med mig starka morfintabletter hem som jag åt i en månad, men det är inte alla som behöver det. Många brukar klara sig på Citodon, vilket har något ämne som liknar morfin när det hamnar i kroppen. (Är inte expert på läkemedel så kan fela där)

Någonting som är viktigt är att när du känner det minsta tecken på att det gör för ont ont, så måste du be om smärtstillande. Man ska aldrig låta smärtan stiga så högt som den gjorde för mig, för det är jättesvårt att dämpa den och tar riktigt lång tid. Men med smärtstillande, så är det helt överkomligt. Det gör liksom inte jätteont, men det är mer ovant och obekvämt så det är inte särskilt roligt ändå. Men försök vara positiv, för när det vänder så vänder det väldigt fort (för de flesta)

#10 va hemskt att sköterskorna inte lyssnade på dig. Min andra operation så fick jag typ citadon och en alvedon. Sen om jag hade riktigt ont så kunde jag efter mycket tjafs få en alvedon till. Då hade dom brutit av 6 revben, tagit bort en bit på dem, och sen tryckt ihop ändarna så att skulderbladet/vingen minskade. 

Fick vara med om en undersökning efteråt och skrev där att allt var bra förutom smärtstillande. I dagens värld ska man inte behöva känna smärta då det finns så massor av olika smärtstillande. Kroppen blir ju bara stressad av att ha ont vilket försvårar läkningen.

#11

Jag tycker inte om sådana sköterskor som tror dom vet allt om läkemedel. Min läkare hade redan sagt innan att om jag hade ont skulle jag få medicinering tills det blev överkomligt, men dem verkade inte vilja lyssna på det. Det är verkligen synd, eftersom efter en sådan stor operation så är det ganska självklart att det gör väldigt ont.

Förutom det hade jag nästan inga problem med med att få smärtstillande, men har för mig att min läkare pratade med alla på avdelningen att man inte kunde göra så som föregående sköterskor hade gjort med tanke på som jag sa i mitt förra inlägg; stiger smärtan för högt blir den väldigt svår att dämpa. Det är jätteindividuellt hur länge mediciner stannar i kroppen och hur bra effekt mediciner har.

Vilket är anledningen till jag verkligen uppmanar folk som opererar ryggen, att inte ge efter när det gäller smärtstillande. Har man ont så har dem skyldighet till att försöka göra det bästa som kan göras, för att det åtminstone ska bli lite bättre. Jag menar, har man för ont så vill man ju inte ens försöka sitta eller stå, för man vet att det kommer göra ondare. Tror jag var kvar i åtta eller nio dagar, förresten.

#12 Mina sköterskor var också motvilliga till att ge smärtstillande då de sa att mycket satt i psyket på mig. Var väldigt arg över det! När dom tog bort min pump dag 2 så glömde de att väcka mig under natten som de lovat mig att göra så att jag inte skulle få allt för ont och gå utan smärtlindring för länge. Det slutade med att jag vaknade och hade en sådan obeskrivlig smärta att jag bara låg och skrek rakt ut. Ringde och skrek på sköterskorna som gav mig en tablett. Dom sa åt mig att lugna mig och vänta på att den skulle verka, men jag hade så ont att jag inte ens kunde ligga stila. Lyckades på något vis häva mig upp i sittande ställning (Vet än idag inte hur jag lyckades med det, tror att det var paniken över smärtan). TVINGADE dom tillslut att ge mig morfin intravenöst som verkade snabbare, men det var väldigt svårt att häva smärtan när det redan gått så långt!

Det är hemskt med sköterskor som tror att dom vet bäst för att dom har utbildningen. Dom kommer aldrig någonsin förstå smärtan och ska inte heller låtsas att dom vet hur det känns eller vad som är bäst. Förstår dig verkligen!

#13 Smärtan man känner är obeskrivlig, låg också och skrek och typ grät konstant under det där helvetesdygnet. Kunde inte heller ligga stilla, kändes som om någon typ hällt bensin på ryggen och droppat en tändsticka där. Mitt inträffade på kvällen/natten så kunde inte sova någonting alls då. Men fick morfin under resten av dygnet, så det lugnade sig lite. Gillar inte att dom tror att det sitter i psyket på en eller att dem ber en att lugna. Jag fick ju tre citodon och dom sa åt mig att det skulle börja verka snart, men kände inte ett dugg skillnad på säkert 3 timmar. Jag menar det är väl klart som fan att det gör ont när man är så pass nyopererad i ryggen, speciellt om man inte får tillräcklig med smärtlindring. 

Detta kanske blev lite off-topic nu. Så ska droppa ämnet, men tänkte bara passa på att ta upp det där med smärta. Vill också påpeka att det hände när dem slarvat med smärtstillandet, jag hade absolut inte sådär ont hela tiden, så jag hoppas att jag inte skrämt dig.

Hej alla!

Jag ska opereras i september (jag tror det när jag ser det - fick operationen inställd nu i maj). Jag har tacksamt tagit  till mig era berättelser så att jag kan vara beredd och också veta vad jag kan begära efter min operation. 

Jag hoppas att ElinTjej och hennes pappa också tar till sig era berättelser bra så att de kan förbereda sig på ett bra sätt.

Till ElinTjej vill jag säga; Lycka till! 

#15 vill säga lycka till till dig med!

👍

Tack för alla bra svar. #14 jag förstog att det var med låg smärtlindring och jag hoppas att jag inte har sånna sköterskor!! o.o